Vi vet ingenting om morgondagen

När vi fick ditt cancerbesked såg jag till en början flera år framför oss passera – flera år av jobbiga stunder. Jag var rädd, det är lätt att förlora sig själv. Jag var rädd att göra det, tappa greppet… Men framförallt var jag rädd för att förlora dig. Det är en konst att lära sig leva med rädslan men jag var tvungen att göra det fort.

Hur skulle ett liv se ut där du varken kunde röra armar eller ben? Kanske inte ens kunna andas själv… Eller det värsta av allt? – ett liv utan dig. Snabbt lärde du mig att ta tillvara på alla fina stunder, att leva idag – här och nu. Du fyllde mina dagar med kärlek och kommer alltid göra det. Jag kommer aldrig sluta fascineras av din kraft. Vi visste ingenting om morgondagen men där och då spelade inte morgondagen någon roll. Jag kunde känna varje andetag du tog, vi andades tillsammans. Det fanns inget annat som betydde något.

2 thoughts on “Vi vet ingenting om morgondagen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *