3 månader låter länge men det känns som det var igår

Idag påminner allt om dig. Det räcker med att jag tittar på Jocke, din pappa, så gråter jag… Saknaden efter dig i kombination med PMS är inte kul. Idag är det 3 månader sedan vi åkte in till sjukhuset i Östersund och vidare mot Stockholm. 3 månader sedan vi fick ditt cancerbesked. 3 månader låter länge men det känns som det var igår.

Den senaste veckan har varit ganska ok. Allt är väldigt känslomässigt dränerande men jag har ändå hittat lite krafter till att både orka och ibland vilja få till en någorlunda vardag. Vi är vakna på dagen och sover på natten. Tack vare hunden Ebba är det svårt att vända på dygnet. Det är bra. Trädgårdsarbete, broderi och skogspromenader har fyllt de soliga dagarna. Jag har försökt fylla på med energi och jag börjar till och med hitta glädje i små saker, som exempelvis att maten smakade bra här om dagen, att broccolin börjat gro, att jag omges av en fantastisk natur och störst av allt; att jag har Jocke vid min sida!
IMG_8623Projektet att rensa upp och ge vinbärsbuskarna nytt liv är i full gång. Det har varit skönt att släppa alla tankar och bara fokusera på det för en stund. Det är samma sak med broderiet. Eftersom jag inte broderat tidigare är det fullt fokus. Det går oftast bra men jag saknar Nora i allt jag gör, hon fattas mig verkligen.

I torsdags kom en ny människa till världen, en av mina absolut bästa vänner fick en liten tjej. På Noras dag. Väldigt fint och känslosamt. Nora skulle blivit 15 veckor och jag tänkte ”Om 5 veckor har jag levt 10 veckor utan dig, lika länge som jag fick ha dig”. Det gör ont.

I fredags var första dagen på väldigt många månader som jag och Jocke spenderade på var sitt håll. Jag åkte in till stan på lite ärenden men främst för att träffa två väldigt fina människor som ger mig utrymme och låter mig vara precis där jag är. Det är viktigt och jag är tacksam för det. Men det blir också lätt för mycket intryck så jag behövde några dagar att ta igen mig!

IMG_8628

Idag behövdes en mulen dag och en solig kväll för att få utrymme till att sätta ord på lite tankar och känslor. Jag ser människor och livet på ett annat sätt och börjar få en ny insikt i mig själv. Det är läskigt och häftigt. Jag tror jag måste starta om från början. Grunden jag har byggt och står på är skakig. Jag har börjat ifrågasätta livet, mitt liv… På ett bra sätt.

3 thoughts on “3 månader låter länge men det känns som det var igår

  1. Mamma

    Älskade Rebecca ❤️ min underbara och kloka dotter som får kämpa så, jag är tacksam att du har Jocke vid din sida, det känns tryggt att veta att han är där. Även om grunden du står på skakar nu så finns vi, familjen, kvar här. Du har upplevt mångt mycket mer känslosamma påfrestningar än man någonsin borde under ett helt liv och du är ”bara” 26 år, det ger perspektiv och man värderar livet på ett annat sätt, men jag vet att du kommer hitta det som är viktigt och rolig i livet och kunna njuta av det framöver. Många kramar ❤️

    Reply
  2. Maria berglund

    älskade Becca ni är så starka skönt att ni har varandra. Tänker på er du vet att jag finns . Kram faster

    Reply
  3. Natalia

    Trots omständigheterna så var det så himla kul att träffa dig, att prata med dig, att lyssna på dina kloka ord och tankar. Att få höra dig skratta <3

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *