Vattnet

Noras minnesplats börjar växa fram nere vid vattnet. Igår, den 21 maj, skulle Nora blivit 4 månader.

IMG_9539

Nora har inte någon plats på kyrkogården, hon är kremerad och kommer spridas i vattnet. Det är väldigt symboliskt.

Nora älskade vatten. När Nora badade var det som att alla celler i hennes kropp tog en behövlig och extremt välförtjänt paus. Den bästa stunden jag fick med Nora var en underbar kväll i badet. På avdelningen i Umeå hade dom ett fantastiskt badrum, det var som att tiden stannade där inne. Utanför föstret gick solen ner och i den stilla tystnaden i de levande ljusens sken låg vi där och bara njöt. Slappnade av, ammade och sov en stund. Helt underbart!

När ingen smärtlindring hjälpte mot smärtan i Noras kropp kunde vi ställa oss i duschen, tätt intill varandra och känna hur varandras hjärtan slog. Det var som att vi befann oss på en annan plats långt bort från sjukhus och cancer, i en helt annan värld. Hon blev lugn, avslappnad och full av förundran över vattnets vackra droppar och ljud. Att få uppleva det med henne var magi.

Vi kommer låta vattnet ta Noras kropp till de vackraste av platser. Vi ser det som att hon då kommer få se och uppleva hela världen på ett helt fantastiskt sätt. Nora kommer vara med oss i allt vi är och gör. 

För alltid!

_1010317

Jag kommer också att dö en dag. Du med. Och kanske kommer våra kroppar också gå sönder. Som Noras. Jag tror att det är viktigt att vi vet om det och påminner oss om det ibland. Jag tänker att det kanske hjälper mig att komma ihåg att leva. Jag ska göra allt jag kan för att få ut det bästa jag kan av det livet har att ge mig. Jag har börjat värdera om mitt liv. Det växer så mycket nytt i mig. Jag har makten att bygga mitt liv med de ramar jag vill (eller snarare utan ramar?).

Alla normer är ett påhitt.

  _1010220

11 thoughts on “Vattnet

  1. Ann VW

    Vad fint du skriver på er blogg, Rebecca ❤❤❤ Massor med styrkekramar till dig och Jocke. Vi tänker på er ❤

    Reply
  2. Greta

    Så fint du skriver,du får ner på ” papper” vad ganska många av oss som mist ett barn bara tänker. Du är en underbar människa. Kram

    Reply
  3. Maria berglund

    Ni skriver så fint o fantastiskt älskade Becca ❤️❤️❤️❤️kramar faster mia

    Reply
  4. Elin Philipsson

    Det gör så ont i själen att läsa om vad ni måste gå igenom Rebecca. Jag önskar er all styrka och tänker på er mycket ❤️

    Reply
  5. Maria mzungu

    Så fint skrivet Rebecca! Du är en fantastiskt klok och fin människa och du ger mig verkligen perspektiv på livet! Jag hoppas att jag kan komma till Noras minnesplats inom en snar framtid. ❤️❤️❤️

    Reply
  6. Pingback: En nystart på Bali – Nyepi – Med Nora – Mot cancer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *