En väg jag inte valde

Ytterligare en dag har kommit och gått. Den 9 juni skulle du blivit 20 veckor. Det är 20 veckor sedan jag äntligen fick möta dig. 21 januari. Den vackraste  dagen i mitt liv. Eufori. Total och innerlig lycka. Urkraften i dig och mig. Jag är så evigt tacksam över att du valde mig, att jag fick uppleva dig.

Det vackraste vi gjort. 

Men det är också 10 veckor sedan du dog. Den värsta dagen i mitt liv. Livet är orättvist, det visste jag redan innan, men jag kunde aldrig ana att orättvisan skulle slå så hårt mot dig. Mot oss. Ostadigt tar jag mig sakta fram på en väg jag inte valde. 

Du har varit död lika länge som du fick leva. Det är också dagen då vi får hem din urna. Dagen då det lilla som fysiskt finns kvar av dig för första gången får komma hem till grönudden. 

Torsdagar…


8 thoughts on “En väg jag inte valde

  1. Kattis

    Älskade vackraste Nora. Hon när så fin. Så fina bilder på er ❤️ Det är så fruktasvärt orättvist och jag finner inga ord som kan trösta er denna dag. Men jag finns med er ❤️

    Reply
  2. Noras moster

    Den vackraste på jorden, älskade Nora! ❤️❤️ vill inget annat än att få dig tillbaka ❤️

    Reply
  3. Natalia

    Så fina bilder. Jag gillar den sista mest. Mor och dotter ler mot varandra. Så mycket kärlek ❤️

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *