Torsdag den 11 augusti

En torsdag. En vacker augustidag. Jag känner mig som ett öppet sår. Världen rasar. Igen.

Jag börjar bli trött på att sätta ord på sorg, saknad och smärta. På tomhet och ensamhet. Orättvisan. Döden. Den skoningslösa döden. Den är inte nådig. Den är orättvis och grym.

Idag har en av de vackraste människorna i mitt liv somnat in. En riktig krigare, som Nora. Hennes kropp gick också sönder och jag är så jävla förbannad. På ett sätt är jag också avundsjuk. (Är det konstigt?) Jag vill också vara med Nora. Jag vill inte vara kvar här. Utan båda två. Mina vackra, underbara och inspirerande krigare.

Jag undrar vad man gör när man inte vill leva men inte heller är redo att dö? Det är en svår gåta. De är tillsammans nu. Det ÄR en fin tanke men det är fan inte fint att det ska vara så.

Jag är uppriktigt jävligt trött på livet. Jag måste få vara det ett tag. 

3 thoughts on “Torsdag den 11 augusti

Lämna ett svar till Maria berglund Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *