Mamma i ett år

Jag har varit mamma i ett år. Ett helt år. Egentligen i mer än ett år. Ända sedan den där varma vårdadagen 2015 när du visade dig som två streck på en liten sticka har jag vuxit med dig och du med mig. Trots att jag inte fysiskt har dig här hos mig kommer jag för all framtid att fortsätta växa med dig och du med mig.

I maj, när jag höll på att rasa fullständigt, sa Kattis till mig att vi får hjälpas åt och bära varandra när det är svårt, att vi är starka tillsammans. Och vi var det; starka tillsammans. Både jag & Nora och jag & Kattis. Kattis tyckte det var viktigt att låta sig få ta en paus ibland, vara svag och tillåta sig vara i den djupaste känslan av sorg. Hon sa att jag skulle ha tillit till att kraften kommer tillbaka; imorgon är en annan dag, sa hon. Jag försöker lyssna på henne nu. Försöker spara alla ord hon sagt och skrivit för att plocka fram när sorgen växer. Hon sa också att vi kommer ses igen, jag och Nora. Det måste betyda att vi också ses igen, jag och Kattis?

One thought on “Mamma i ett år

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *